Jag har haft några dagars tvivlan på om jag verkligen ska åka iväg. Det börjar kännas så verkligt.
Min ansökan har vart 95% klar några dagar... och jag har funderat om jag verkligen klarar av att vara ett år på andra sidan Atlanten utan mina vänner och min familj. Det har blivit många samtal under dessa dagar. Jag har rådfrågat både vänner, kollegor, min handledare och min familj om vad jag ska göra. Tyvärr är det bara jag som kan bestämma i slutet. Ibland hade det vart väldigt skönt att ha någon som tog alla beslut åt dig.
 
Idag har jag iallafall vart på möte med Cultural Care.
Hon som höll i mötet var väldigt inspirerande. Hon gick igenom all information om vad det innebär att bli antagen till au pair programmet och berättade även om sitt eget år. Hon visade massvis med härliga bilder och jag kände att det är självklart att jag ska åka iväg!
Jobba kommer jag ändå göra resten av mitt liv när min utbildning är klar. Det är nu jag ska passa på att leva!
Min ansökan är nu komplett och inskickad!
Man lever ju faktiskt bara en gång.