Klockan är 02.30 här i Boston och jag kan inte somna.
En månad i USA och tusen miljarder nya intryck och tankar.
Jag har nästan tagit ett beslut att åka hem igen. Imorgon ska jag träffa min LCC och berätta för henne hur jag tänker. Förhoppningsvis kan hon hjälpa mig.
 
Man lär sig otroligt mycket om sig själv när man väljer att göra en sån här sak. Jag har insett att jag är här av helt fel anledningar och det kommer varken sluta bra för mig eller för min värdfamilj. Familjen är världens finaste och de förtjänar att ha en aupair som vill vara här och som orkar göra det lilla extra för barnen.
 
Jag har insett att jag är trött på att fly. Min taktik har fungerat bra i fyra år. Eller bra och bra. Det har vart temporära lösningar på min rastlöshet. Men nu har verkligheten hunnit ikapp mig och jag orkar inte leva såhär längre.
 

Kommentera

Publiceras ej